om fortsättning följer...

...så blir det i en stängd blogg. den som vill fortsätta läsa kan anmäla intresse i kommentarsfältet eller via mail (missadapted [at] gmail [dot] com). ni vet standarformuleringarna, vem ni är (alias räcker gott), varför ni läser, etc. vill ni dessutom dela med er av en snaskig hemlis om er själva så är ni välkomna att göra det. ge och ta liksom. så skickar jag lösen och ni får fortsätta ta del av den mer och mer absurda tillvaro som verkar vara mitt liv.

jag ska lista ut hur stängningstekniken funkar så ses vi igen i juni.

kanske.
---

vill ni inte ha kommentaren (& era snaskiga hemligheter...) publicerad så säg till särskilt om det. så ingen kan anklaga mig för att sprida hemlisar om andra. okay?

å en sak till. det är möjligt att mailadressen ska vara miss [dot] adapted [at] gmail [dot] com
fördelen med snigelpost är att det inte är så noga med prickarna.

å ytterligare en grej. jag behöver alltså era mailadresser för att kunna skicka lösenordet. vill ni inte ange i kommentarsfältet så skicka i separat mail.

ofrivilligt barnlösas dag

en dag, kanske inte så mycket att fira i ordets festligare mening, men absolut värd att uppmärksamma. till detta en kort reflektion: om mors dag instiftades för att fira modern, och ett led i firandet var att modern skulle befrias just från moderskapets bördor (hushållsarbete, att vara husmor och ansvarig för hemmet), vore det inte fantastiskt om motsvarande kunde gälla även oss? om den ofrivilliga barnlösheten var en börda som man, en endaste dag om året, faktiskt kunde befrias från?

det går inte. och det är därför som allt det jobbiga som föräldraskap innebär inte går att jämföra med allt det jobbiga som ofrivillig barnlöshet är. för hur påfrestande, tungt, frustrerande, you name it föräldraskapet än må vara så är det också något som ger någonting tillbaka. barn tar kraft de ger också kärlek, lycka och energi.

det gör inte den ofrivilliga barnlösheten. den bara tar och tar och tar, dränerar dig tills du är alldeles tom.

jag skriver kort och oreflekterat eftersom jag ägnar dagen åt att dricka rosévin i solen. kalla't firande, kalla't att helt enkelt ha helg.

hörde ni sucken? det var den av lättnad

jag har ju (omotiverat?) nojat en del över det här med äggstocksreserven och vid slutsamtalet för nån månad sedan gjorde läkaren några tester. idag kom Brevet med Beskedet och av denna anledning är bloggtystnaden för tillfället upphävd:

Bästa X!

Vid ditt besök på xxx-kliniken den xx april 2012 togs blodprov avseende äggstockskapacitet. Det prov som togs, AMH, var 2,7, vilket motsvarar god äggstockskapacitet. Detta kunde vi också konstatera med ultraljud som således stämmer väl överens med provsvaret. Sammantaget finns således inga tecken till att man för närvarande skulle behöva påskynda ytterligare behandlingar.

jag ska INTE googla "AHM-värde normalt" och jag ska försöka ta läkaren på orden. "god äggstockskapacitet" tänker jag tolka som "bra". känslan av lugn som inföll när jag läste brevet är därtill en känsla jag ska försöka vila i (extra påtagligt blir lugnet i relation till nervositetsadrenalinet som pumpade genom kroppen sekunderna innan jag fått upp kuvertet). inte minst sedan jag vet av erfarenhet att jag snart kommer att hitta nya (både motiverade och omotiverade) nojor och bekymmer. tillfällena då bekymren för tillfället lättar blir desto viktigare att ta vara på då.

så nu, för stunden. god äggstockskapacitet. det är bra. jag slappnar av och pustar ut.

more wine for the win

tanken var ju att jag skulle ligga lågt med bloggandet ett tag framöver men här är en upptäckt som jag inte kan låta bli att delge er: sist jag var på systemet plockade jag ett ekologiskt rödtjut på nyhetshyllan, proemio castel del monte. när vi skulle dricka det till middagen häromkvällen visade det sig att mannen tyckte det var äckligt på gränsen till otjänligt. ja alltså inte äckligt som i "jag gillar't inte" utan äckligt som i "det här är dåligt". själv tycker jag att det är ett helt ordinärt rödtjut. här kunde man ju tänka sig att jag skulle börja fundera över funktionen hos mina smaklökar, samt ev. göra vissa kopplingar till dagens återkommande magsmärtor. det gör jag inte. jag tänker som rubriken. more wine for the win.

jag skriver tveksamt och försiktigt för jag vet inte om jag kommer att stå vid mina ord. men. jag tror jag kommer ligga lågt med bloggandet en tid framöver. dels av praktiska skäl. maj är en hektisk månad, jag jobbar bokstavligen dubbelt, dels med nya arbetsuppgifter och dels med sånt som måste avslutas innan sommarn och semestrarna. mitt i allt detta åker ju jag och mannen själva på semester, välbehövligt men kanske inte helt vältajmat.

det var det ena skälet. det andra, svårare att formulera, men som väger tyngre: jag vet inte var jag står längre, eller vart jag är på väg. det har hänt saker på sistone som jag inte riktigt har kunnat ventilera i bloggen. jag vet inte varför, kanske för att inläggen blir avtryck som stannar för evigt. vissa tankar, vissa känslor, upplevelser och minnen vill jag helt enkelt inte kunna gå tillbaka till. det är dubbelt för samtidigt vet jag att det är just det som för närvarande upptar största delen av mina tankar som jag mest av allt behöver få utlopp för. men jag stänger till, stänger av. orkar inte konfrontreras med det jobbiga. och för en tid kanske sund ignorans faktiskt är något bra?

vi får se hur det blir. kanske tar behovet att skriva snart över handen. kanske måste jag öppna ventilen och pysa ut lite frustration. men jag tänker försöka låta bli att göra bloggen till mitt första, mest omedelbara och instinktiva forum. inte för att det inte ger mig något, för det gör det. att skriva ner mina tankar, också de mest förvirrade, ledsna och frustrerade, och få tillbaka så fina och kloka kommentarer - det värmer, det hjälper, det leder nånstans. men samtidigt är jag rädd att jag fastnar alldeles för mycket i mig själv, och att gränsen mellan terapi och ältande blir alltmer diffus. dessutom. en del saker måste jag kanske ta tag i "i verkligheten" och inte bara skriva om på bloggen.

det låter som ett avsked, men det är det inte. jag låter bara maj bli en månad då "miss adapted" får ligga lite lågt.

nu är det förmiddagsfika. hej hej så länge.