note to self: om man inte är 12 bast, eller har kropp som en skyltdocka (en tvådimensionell dessutom, såndär i papp), är H&M:s trosor bara att fetglömma. detta gäller OAVSETT om det är en bredare hipstervariant och man får tre stycken för femtio pix.
om det finns nåt sånt som en Evig och Objektiv Sanning, är detta det närmaste vi kommer en sådan. som en indikation om hur sant det faktiskt är.
onsdag 30 mars 2011
torsdag 24 mars 2011
long time no write
lika plötsligt som det började tog det också stopp. jag vet inte riktigt varför. kanske för att jag har behövt tid att tänka.
fast det är lögn. tänkande är nog det sista jag pysslat med.
tänker jag eftersom jag inte riktigt vet hur man gör när man tänker. jag tänker att tänkande måste vara någonting koncentrerat. någonting man aktivt ägnar sig åt.
själv tänker jag bara i förbifarten. passivt tänkande liksom. där mal det å andra sidan hela tiden.
nå. en tanke med att börja skriva här var att hitta den där berömda ventilen. någonstans att få utlopp. ett mellanting mellan den privata dagboken och irl-ältandet med vännerna.
men snabbt drabbades jag av känslan "jag vill inte vara den här". jag vill inte vara personen som skriver och tänker de här sakerna. jag vill inte vara den som driver en s.k. "ivf-blogg" (som jag i och för sig inte kan föreställa mig att någon läser, men ändå, men ändå). jag vill inte vara en "ofrivilligt barnlös". jag vill inte att det ska vara en del av min identitet.
samtidigt är det precis så det har blivit. ja kanske inte bloggandet som jag faktiskt själv kan påverka. men det andra. barnlösheten. den senaste månadens kris har nog handlat om det. att jag blivit någon jag inte vill vara. insikten att det ofrivilligt barnlösa inte är något tillfälligt utan har blivit en del av vem jag är. och kommer så vara, för all framtid. erfarenheten finns ju där, oavsett hur det går.
och jag är så trött, så in i själen trött. trött på att vänta. trött på det eviga självteraperandet. trött på att inte känna genuin glädje eller intresse för resten av världen. trött på att allt annat påverkas: förhållandet till min man, till mina vänner. mitt jobb, min karriär. allt bara rinner ifrån mig och jag orkar inte ta itu med saker och ting.
and I fuckin' hate it.
fast det är lögn. tänkande är nog det sista jag pysslat med.
tänker jag eftersom jag inte riktigt vet hur man gör när man tänker. jag tänker att tänkande måste vara någonting koncentrerat. någonting man aktivt ägnar sig åt.
själv tänker jag bara i förbifarten. passivt tänkande liksom. där mal det å andra sidan hela tiden.
nå. en tanke med att börja skriva här var att hitta den där berömda ventilen. någonstans att få utlopp. ett mellanting mellan den privata dagboken och irl-ältandet med vännerna.
men snabbt drabbades jag av känslan "jag vill inte vara den här". jag vill inte vara personen som skriver och tänker de här sakerna. jag vill inte vara den som driver en s.k. "ivf-blogg" (som jag i och för sig inte kan föreställa mig att någon läser, men ändå, men ändå). jag vill inte vara en "ofrivilligt barnlös". jag vill inte att det ska vara en del av min identitet.
samtidigt är det precis så det har blivit. ja kanske inte bloggandet som jag faktiskt själv kan påverka. men det andra. barnlösheten. den senaste månadens kris har nog handlat om det. att jag blivit någon jag inte vill vara. insikten att det ofrivilligt barnlösa inte är något tillfälligt utan har blivit en del av vem jag är. och kommer så vara, för all framtid. erfarenheten finns ju där, oavsett hur det går.
och jag är så trött, så in i själen trött. trött på att vänta. trött på det eviga självteraperandet. trött på att inte känna genuin glädje eller intresse för resten av världen. trött på att allt annat påverkas: förhållandet till min man, till mina vänner. mitt jobb, min karriär. allt bara rinner ifrån mig och jag orkar inte ta itu med saker och ting.
and I fuckin' hate it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)