lika plötsligt som det började tog det också stopp. jag vet inte riktigt varför. kanske för att jag har behövt tid att tänka.
fast det är lögn. tänkande är nog det sista jag pysslat med.
tänker jag eftersom jag inte riktigt vet hur man gör när man tänker. jag tänker att tänkande måste vara någonting koncentrerat. någonting man aktivt ägnar sig åt.
själv tänker jag bara i förbifarten. passivt tänkande liksom. där mal det å andra sidan hela tiden.
nå. en tanke med att börja skriva här var att hitta den där berömda ventilen. någonstans att få utlopp. ett mellanting mellan den privata dagboken och irl-ältandet med vännerna.
men snabbt drabbades jag av känslan "jag vill inte vara den här". jag vill inte vara personen som skriver och tänker de här sakerna. jag vill inte vara den som driver en s.k. "ivf-blogg" (som jag i och för sig inte kan föreställa mig att någon läser, men ändå, men ändå). jag vill inte vara en "ofrivilligt barnlös". jag vill inte att det ska vara en del av min identitet.
samtidigt är det precis så det har blivit. ja kanske inte bloggandet som jag faktiskt själv kan påverka. men det andra. barnlösheten. den senaste månadens kris har nog handlat om det. att jag blivit någon jag inte vill vara. insikten att det ofrivilligt barnlösa inte är något tillfälligt utan har blivit en del av vem jag är. och kommer så vara, för all framtid. erfarenheten finns ju där, oavsett hur det går.
och jag är så trött, så in i själen trött. trött på att vänta. trött på det eviga självteraperandet. trött på att inte känna genuin glädje eller intresse för resten av världen. trött på att allt annat påverkas: förhållandet till min man, till mina vänner. mitt jobb, min karriär. allt bara rinner ifrån mig och jag orkar inte ta itu med saker och ting.
and I fuckin' hate it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar