ett litet test, och kanske ett litet försök att få bekräftelse

om jag återvänder till livet, som i återvänder till den öppna bloggen... ...blir det ackompanjerat av era jubelrop då?

hör upp, hör upp!

ni lyssnar väl på det här idag? om länken inte funkar så är det alltså sommarpratet med klara zimmergren, återfinns på sveriges radios hemsida. ni som minns intervjun i dn från i våras anar kanske vad det handlar om. en hint är annars att jag har legat på soffan och grinat i en timme. med detta vänder jag åter till min självvalda isolering. ha en fortsatt bra sommar hörrni! (ps. länken funkar inte. ds.)

flyttkort

nu har jag flyttat till en förhoppningsvis stängd blogg. ni som anmält intresse för att fortsätta följa är inbjudna via e-post men jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur det funkar (får ni ett lösen? måste ni logga in på nåt sätt? är den nya bloggen över huvud taget stängd? etc.). nelle, jag väntar på din epostadress så jag kan bjuda även dig.

finns nån annan där ute som vill fortsätta läsa så hör av er. ni behöver inte tillhöra "kändisarna", jag vill mest ha koll på vilka det är som läser.

jag vet inte huruvida eller på vilket sätt den här bloggen kommer fortsätta existera. tills vidare nöjer jag mig ett klämkäckt "laters, folks!"

öppen eller stängd?

...eller så skiter jag i att värna integriteten och fortsätter fläka ut mitt liv för envar som vill läsa? för jag är ju fortfarande anonym, och om nån listar ut vem jag är kanske det inte heller gör så mycket? fast helst vill jag ju stänga. jag fattar bara inte hur man gör. så nu är bloggen åter öppen. och min ovilja att hantera det där med tekniken har ökat ytterligare ett snäpp. på ena axeln sitter nån och väser "wordpress". kanske flytt kan vara en lösning?

relationstrassel

vi har uppenbara problem, bloggen och jag. först ignorerar jag och gör mig svårtillgänglig, då reagerar den genom att trilskas med inställningarna och slänga ut mig. är det slag under bältet att hota byta till wordpress? ni som hört av er och vill läsa ska få läsa. så vet ni det (om ni nu kan läsa det här). för närvarande tror jag bloggen är avstängd från omvärlden. tre besökare idag, det är ungefär lika många/få som när den bara existerade som min privata dagbok. inte för att jag klagar men jag tror som sagt att det är nåt med inställningarna. vi jobbar på problemet. eller, JAG jobbar på problemet. vad bloggen gör blir jag inte riktigt klok på.

de patetiska men nödvändiga manifestationerna

jag har rökt en del på sistone. det är dumt, men givet senaste tidens händelseutveckling möjligen förståeligt. att det är förståeligt är dock ingen ursäkt. det är dumt, idiotiskt och korkat, ur hälso- och fertilitetssynpunkt rent åt helvete. samtidigt är det tyvärr precis så som jag - och säkerligen många med mig - ofta reagerar. om något inte går som jag vill reagerar jag med trots. gör precis motsatsen till vad jag borde. och trotsigt frågar jag mig själv och högre makter: varför ska jag värna min fertilitet när livets jävlighet tycks ha bestämt att jag ändå inte kommer att bli förälder?

okej om rökningen vore en njutning. om det åtminstone fanns nånting gott i den. men för mig är den bara förknippad med sorg och ångest. jag röker i trots, och trotshandlingen ger mig mer ångest. jag bestämmer mig för att sluta. jag slutar. så kommer ångesten, och behovet av trotshandlingar. jag röker. jag får ångest.

så idag bestämde jag mig, för vilken gång i ordningen låter vi vara osagt. inte för att sluta "när det här paketet är slut". det är ju så lätt att köpa nya. så återigen, precis som i höstas, finner jag mig själv vid diskhon, vaskande de tio som finns kvar. och när jag dränkt dem i vatten mosar jag dem vid filtret. inte en chans att jag ska kunna utvinna mer nikotin ur dem. åtminstone inte med nån form av heder i behåll.

jag känner mig löjlig men symbolhandlingen är viktig. att mycket i livet just nu är skit är inte ett skäl att göra det ännu värre. jag vet att jag har styrkan att sluta. jag har upphört med annat just för att jag bestämt mig.

så okej, livet just nu är inte som jag vill. hur livet blir framöver vet jag faktiskt inte. mycket står utanför min kontroll. men något jag kan kontrollera är detta.

på prov

på prov har jag ändrat inställningarna så att bara bloggskribenter kan läsa. hur man stänger den helt och bara tillåter särskilt inbjudna har jag inte klurat ut än... jag vet heller inte hur det ser ut från "utsidan". jag menar, ni som läser detta kommer ju uppenbarligen åt att läsa, och de som inte läser har ju inte läst och kan därför inte berätta. så undrar jag om det bara är bloggerbloggare som får tillgång och exempelvis wordpressbloggare automatiskt är uteslutna. många frågor som jag som teknikinkompetent inte kan besvara.

medan jag undrar klurar jag också över hur fortsättningen ska följa, såväl här som i det riktiga livet. det har hänt mycket på sistone. big big drama, och jag känner mig nästan oroväckande lugn. jag vet inte om jag vill eller orkar skriva om det. av nån underlig anledning upplever jag inget behov. jag, som alltid ältar saker, vrider och vänder i det oändliga. har orden tagit slut, tankarna stannat? är det som händer så konstigt ofattbart ledsamt hemskt att jag hellre ignorerar och slår bort?