vad ska man äta då?

idag kom mensen och det betyder att det är en månad kvar till sprutstart. och även om det troligen kommer att bli världens längsta månad så känns det som tiden är alldeles för kort. vi skulle ju göra en massa förberedelser, gå på akupunktur och det ena med det andra. hittills har vi inte hunnit med nåt.

däremot funderar jag lite på det här med kost och kosthållning. jag har aldrig gått på nån diet eller så (bortsett från att jag har varit vegetarian i mer än halva mitt liv, men det ser jag inte som en diet utan som normaltillstånd) men undrar om nån därute har några tips på sånt man ska stoppa i sig för att få ägget att fästa och sådär (jag tänkte skriva husmoderstips men husmödrarna var väl på utdöende när ivf-behandlingarna uppfanns så hos dem finns nog inte mycket att hämta. ett klassiskt husmorstips är ju annars ättika och citron. kanske inte för barntillverkning, men väl för att rengöra toaletten). jag är och förblir skeptisk mot snordyra mirakelpreparat men kan däremot tänka mig att käka broccoli så jag blir grön i synen ifall det skulle kunna hjälpa.

alltså, är det nån som har några tips? vad bör man se till att få i sig (eller i förekommande fall undvika)? i nuläget käkar jag omega 3-tabletter (och med detta gick min tidigare strikta vegetarianism åt fanders men enligt min läkare har omega 3 viss antidepressiv verkan och när jag var som mest nere föredrog jag det framför piller. lessen fiskarna) samt apotekets multivitamintablett för kvinnor (med järn och folsyra och sådär).

snälla säg att jag ska äta sparris. jag älskar sparris.

t2012cc, reviderad utmaning

fem dagar in i det nya året inser jag att nyårslöftet/garderobsutmaningen måste revideras om det alls ska bli någon utmaning. så nu är det två gånger i veckan som gäller. idag blev det skogshuggarskjorta kombinerat med tulpankjol. skjortan har funnits i min garderob i eviga tider; jag använder den sällan men sparar den med motiveringen "den kan ju va' bra att ha" (när då? när jag är ute och hugger träd i skogen kanske?). kjolen är nyligen fyndad på myrorna och jag räknar med att använda den stenhårt tills jag blir för tjock nångång under våren. för för tjock ska jag bli. banne mig.

apropos nyårslöften så har jag använt tandtråd och sköljt med flour VARJE DAG det här året. det var inget nyårslöfte. vilket kanske också är en förutsättning för att jag ska fortsätta göra't?

gråhet, regn, och ev. en släng av pms

mörkret har övergått i gråhet men regnet fortsätter och sinnestillståndet förvärras. jag vet att jag inte ska lyssna på mig själv när jag är på det här humöret eftersom jag gräver ner mig själv i dysterhet och självömkan. som sagt, det beror troligen till stor del på gråheten, regnet, och eventuellt en begynnande pms. jag driver runt på jobbet som en osalig ande, slår lovar förbi kollegernas tomma kontor eftersom jag behöver träffa någon mänsklig själ, någon att kallprata lite med, någon som kan skingra de dystra tankarna om än bara för en sekund.

det är ingen annan här.

jag undrar hur det blev så här. det är på jobbet som mina världar krockar. jag älskar mitt jobb men orkar knappt med det. allt känns bara tungt, tungt, tungt. jag har varit här i snart en och en halv timme men hittills har jag bara fyllt i en blankett (däremot har jag hunnit hämta två koppar (koffeinfritt) kaffe, samt googla en del om adoption). av någon anledning är det på jobbet som jag börjar tänka. på barnlösheten alltså. på hela skitsituationen. och jag är så arg på mig som låter barnlösheten påverka så mycket. förstöra så mycket. hindra så mycket. fast samtidigt är det ju inte barnlösheten utan jag själv. det är jag som förstör, det är jag som hindrar. mannen går till jobbet för att jobba och ägnar inte den första timmen åt att googla barnlöshet och begrava sig i dystra tankar. varför kan inte jag göra likadant? nu blir det istället en dubbel, ömsesidigt förstärkande nedåtgående spiral, jag deppar över barnlösheten och jag deppar över att jag inte gör mitt jobb så bra som jag borde. jag är ledsen, och jag är arg. arg på livet, arg på orättvisan, och så fruktansvärt arg på mig själv som låter mig påverkas på det här sättet. som låter mig förlamas av trötthet, sorg och ilska.

det här är tankar jag inte vill tänka, än mindre sätta på pränt. men nu har jag tänkt det, nu har jag skrivit det. kanske kan jag fokusera på något annat nu.

kompromiss

jag slår upp "kompromiss" på nationalencyklopedin och wikipedia. nationalencyklopedin talar om folkrätt, "avtal mellan två stater att anlita skiljedom för att lösa en tvist". wikipedia meddelar att det är ett "beslut som syftar till att genom förhandling tillfredsställa flera parter i en intressekonflikt, genom att balansera för- och nackdelar emellan de båda". hos wikipedia är det inte bara en juridisk, mellanstatlig fråga; kompromisser, får vi veta, "är viktiga både i politiken och i vardagslivet".

idag funderar jag över sånt man inte kan kompromissa över. det är, som ni förstår, inga uppiggande tankar. jag skyller på mörkret, och regnet. det tar sig under huden och blir en del av min sinnesstämning.

mellandag, mellanvecka, mellanmånad

imorse vaknade jag med Den Där känslan. olusten. ickeorken. vill:intet. att starta igång verksamheten igen känns... som sagt. orkar inte. vill inte. kan jag inte bara få dra täcket över huvudet och slippa? januari kommer att vara en sådan månad. en månad i väntan på annat. just nu väntar jag på mensen som ska komma i helgen. efter det kan vi börja vänta på februarimensen som ska innebära sprutstart. sprutstart. det var drygt ett och ett halvt år sedan vi gjorde det senast. jag väntar också på att helgerna ska ta slut så jag kan ringa veterinären och boka den där operationstiden. samt ringa akupunktören och boka den där akupunkturtiden. vänta vänta vänta. medan jag väntar ska jag försöka jobba men tankarna har redan börjat vandra. lugnet som infann sig under julveckan börjar redan ersättas av den pockande stressen. otåligheten. och bakom optimismen ruvar tvivlet. jag har fortfarande inte givit upp hoppet, inte på långa vägar. men tänk... tänk om. tänk om det inte funkar den här gången heller. blir det fler försök? vi har inte diskuterat så långt, försöker istället ta ett steg i taget. men jag tycker att vi har stått och stampat på samma ställe tillräckligt länge nu.

t2012cc, vecka 1

ja förkortningen står alltså för the 2012 closet challenge och medan alla andra svettas ut sina nyårslöften i gymmet står jag framför spegeln med kameran i handen och känner mig lätt fånig (vilket jag däremot INTE gjorde när jag fotade min mage i yogaställning, hrm...). kan inte lova att jag tänker göra detta till en vana (fotograferingen alltså) men idag har jag alltså klarat av veckans utmaning i den svarta plisserade kjol i raylon (?) som jag köpte på street för sex år sedan. skolflicka och tant, två flugor i en smäll.

istället för nyårslöfte... it's the 2012 closet challenge!!!

jag ger ju inte nyårslöften. i år känns det extra bortkastat eftersom de löften som ligger närmast till hands redan i utgångsläget typ är uppfyllda (skriver jag och klappar mig samtidigt lite självgott på axeln). bortsett från ett par återfall har jag lagt av med rökningen. jag ska ha en vit månad i januari, och om allt går som vi hoppas kommer den att utsträckas till vaddå, oktober? november?. jag har skurit ner rejält på koffeinet. träningen har det varit si och så med, men samtidigt känner jag mig själv: lovar jag att börja träna kommer det garanterat att gå till överdrift. så det är bäst att jag fortsätter med mina promenader och i övrigt är glad de få gånger jag masar mig till gymmet.

(jag skulle i och för sig kunna ge positiva löften, typ att tro mer på mig själv och dra ner på prestationskraven. men också här känner jag mig själv. att dra ner på prestationskraven blir i sig ett krav på prestation. så det är inte ett alternativ.)

så istället för nyårslöften tänkte jag utmana mig själv på en lagom ytlig och oambitiös tävling som sträcker sig över hela året. the 2012 closet challenge, eller 2012 års garderobsutmaning. reglerna är enkla (jag har satt upp dem själv) och jag är både deltagare och enväldig domare. utmaningen går helt enkelt ut på att varje vecka under det kommande året använda minst ett plagg som annars mest ligger och skräpar i garderoben. det rör sig inte om någon modemässig avantgardism eller extravagans utan helt enkelt om att jag ska använda de kläder jag faktiskt har. jag ställer inga krav på fullständiga outfits, tvärtom kan det räcka med att nån vecka ersätta de vanliga svarta strumpbyxorna med ett par lilaspräckliga. men tanken är alltså att också garderobens bortglömda sorgebarn ska få komma ut och leka.

för att göra utmaningen till en utmaning finns två små hakar:

varje vecka jag inte fullföljer utmaningen måste ett plagg ur garderoben förpassas till insamlingspåsen. utan pardon. här kan jag inte komma undan genom att langa ett par lilaspräckliga strumpbyxor; kläder som går till insamling måste vara hela och rena, kort sagt sånt jag själv skulle kunna tänka mig att köpa second hand.

eftersom min garderob på något mystiskt sätt tenderar att fyllas på oavsett hur mycket jag rensar funderar jag också på om varje vecka som innebär nytillstkott i garderoben kräver att veckans kvot måste dubblas (för att fortsätta strumpexemplet, att jag måste använda både de lilaspräckliga strumpbyxorna och de punkrödrandiga). jag är inte helt säker på hur denna regel ska omsättas i praktiken men återkommer om det blir aktuellt.

jag har inga planer på att förvandla bloggen till en mode- (eller kanske anti-mode)blogg. men ev. kommer utmaningen att illustreras med foton av veckans kreationer. förvänta er som sagt inget storstilat, det kan mycket väl röra sig om en noppig brun kofta som (möjligen av förklarliga skäl) inte har använts på länge.

imorgon är vecka 1. då kör vi!