störd

jag tror jag ska lägga ner det här med facebook och bara köra på denna heloffentliga men samtidigt smygskrivna dagbok istället.

om inte annat för att slippa interagera med folk. slippa få veta oönskade saker om andra männskor.

med "folk" avser jag alltså vänner och bekanta. med "andra människor" samma sak.

kort sagt människor man faktiskt känner, eller i alla fall har träffat (har bara en okänding bland fbvännerna, men den är jag å andra sidan rätt stolt över).

för man får ju inte hata sina vänner och bekanta. man får väl inte ens halvogilla dem. man ska stödja dem i motgångar och glädjas i deras medgångar och, ja fan vet jag, vara allmänt nice helt enkelt.

det är väl typ därför man är kompisar.

jag är världens sämsta kompis.

idag har jag fått veta att ännu en vän är på smällen. jag upprepar: ännu en. och jag är så jäkla less. graviditetsbesked från höger och vänster och jag orkar inte mer. kan vi inte trycka på paus ett slag? göra litet uppehåll i avynglandet? jag orkar inte med att, varje gång jag träffar nån vän jag inte sett på länge, känna den där molande oron inom mig: "är hon också...?" scannar av efter alla tecken: hur är det med alkoholen, kroppshållningen, kläderna? nån hint i det som sägs, det som görs?

fanns det pengar att tjäna i graviditetsspionage skulle jag vara förmögen. jag känner banne mig av det redan innan jag träffar den gravida i fråga.  

jag vill bara stanna tiden, eftersom alla andras graviditeter blir en press på mig. det senaste årets misslyckanden blir så tydliga. och jag avskyr tankarna jag antar att alla tänker, och ibland formulerar högt:

de som känner till vår situation: "åh, stackars, vad jobbigt det måste vara" (och ja, jag självömkar gärna, men jag vill inte vara den det är synd om)

de som inte känner till vår situation: "hmm, undrar när de ska börja försöka då...?"

ja alltså, det är inte ens säkert att nån tänker så. jag bara antar det.

jag vill att allt ska vara som för fem år sedan, när det här med barn låg nånstans i framtiden. när allt var öppet. när man var bitter på ett klädsamt sätt, och inte för att ens själ förtvinat på riktigt.

tänkte jag skriva, men det lät lite väl överdramatiskt.

hur som helst så tänkte jag att eftersom jag inte kan göra mycket åt min egen situation är det lättare att stänga ner fbkontot. då kan jag grotta ner mig i den egna misären, samtidigt som jag slipper veta ett dyft om andra. slippa störa mig på andras glädje. slippa störa mig på det faktum att jag blir störd.  


vet inte vad som gör mig mest störd. resten av världen, eller jag själv.

härmapan och textkameleonten

kameleont är ett ord jag inte har smakat på på länge. har inte haft skäl, antar jag. däremot har jag tänkt en del på det här med text och skrivande. och det här med att ha en "egen stil". jag har ingen egen stil. min stil är det medvetna och omedvetna härmandets. ibland är det toppen. ge mig en text och jag kan skriva en egen som stilmässigt är identisk. sa hon och slog sig för bröstet. andra gånger är det kass. särskilt som skrivandet är centralt i mitt jobb. asså inte som att jag har betalt för att skriva bra, men indirekt har jag betalt för att skriva, och det förväntas vara typ bra. även om det jag skriver är relevant för tre personer i hela världen. nå. då är det i alla fall jäkligt knepigt att skriva när stilen ständigt beror på vilken text man läste sist. och som den textmänniska jag är - eller i alla fall tror mig vara - blir det här en klar identitetskris. textmänniska? som inte kan få ur sig ett ord med mindre än att det gråts blod över tangentbordet? och så ångesten, ångesten, över att alla andra skriver så mycket bättre. ledigare, elegantare, med smartare ord, med mindre svåra ord, enklare, mer komplicerat... kan inte se nån kvalitetet i det jag själv skriver, eftersom jag bara jämför med andra. en jämförelse man är dömd att förlora.

slutsats 1: i vissa lägen är jag så jäkla adaptiv. i andra är jag det inte. hahahahahahhhaaaaa.

slutsats 2: tänker man så här, är det inte konstigt att man har ångest.

perfect hair day

har jag idag. eller tja, perfect hair moment är det kanske snarare. snart åker mössan på och frisyren all världens väg. men ändå. perfect hair moment. fatta. hur ofta händer det?

(sen googlar jag lite på "bad hair day" och upptäcker att christina ricci får bannor för sin lugg (anno 2007 så det var ju några år sedan). hmm. det är ju ungefär exakt så jag ser ut i håret nu. jag tycker jag är skitsnygg. och ja, jag har klippt mig själv med en barnsäker sax).

åter till den tid som flytt

så är det en kall onsdagskväll i februari, man sitter i vardagsrummet och smuttar te och skriver. sambon sitter i sitt arbetsrum, spelar dataspel och lyssnar kent. och så plötsligt lyfts man ur sammanhanget och flyttas till ett annat, sju månader tillbaka i tiden. kall februarikväll blir varm julinatt, te byts mot bubbel. kentkonsert på långholmen och jag är lycklig. tro om det var senast jag faktiskt var lycklig? sådär tillfreds med tillvaron att man inte vill vara någon annan, med någon annan, eller någon annanstans.

istället för att städa...

...och istället för att ta itu med skrivandet kan man ju alltid knåpa ihop lite listor. det verkar ju vara grejen att göra. och jag som är ny i det här hänger på och härmar friskt!

SKOR: yep. mest pumps, i alla möjliga färger-former-modeller. just nu parerar jag snövallarna i reakängor från vagabond.
SNEAKERS: yep. ett par röda vintageadidas. som jag aldrig använder. present från lillbrorsan, som är mkt. coolare än jag.
JEANS: jag kör på principen billigt-som-sitter-okej. tar även över sambons när han anser dem uttjänta.
T-SHIRT: nej.  
UNDERKLÄDER: ja, oftast. eftersom jag numera är så gammal. annat var det förr. hehe.
VÄSKA: länge var det bara den fina fina från tiogruppen som gällde. sen gick dragkedjan sönder och jag känner mig lite väskvill.
PLÅNBOK: svart läder. förmodligen fejk.
SOLGLASÖGON: nope.
KLOCKA: stilren: stor urtavla, smalt armband. julklapp från modern. tur hon har bra smak.
SMYCKEN: periodare. alltid örhängen, ibland ringar, ibland-inbland armband, mer sällan halsband. oftast loppisfynd eller arvegods. självklart piffiga broscher på kappslaget!
TV: en tjock en.
MOBILTELEFON: NOKIA 2200. lite avancerad för min smak. men färgen är klatschig och fin.  
DATOR: lila laptop från DELL. mkt. nöjd med färgen, i övrigt är den rätt kass.
LOTION: No 7 body lotion.
DEODORANT: rexona for men.
TANDKRÄM: stomatol.
SCHAMPO/BALSAM: tresemmé.
TVÅL: barnängen i duschen, nån violdoftande sak från istanbul vid handfatet.
PARFYM: issey miyake (l'eau d'issey), kenzo (flower) samt allt som luktar viol. fast numera skippar jag ofta parfymen till förmån för den egna väldoften. läs: rexona for men + svett.
MINERALVATTEN: ska det vara så ska det vara ramlösa blodgrape&apelsin.
VIN: åh, ja!!!
DRINK: white lady
BRÖD: oftast hembakat, annars rågkusar eller knäcke.
MAT: vegetariskt
GLASS: i frysen just nu sias "kryddig rabarber". inte särskilt god.
GODIS: gelatinfritt, men gärna segt i läskiga färger!
SÄNG: 160 cm inköpt på stalands. vet inte vad mer jag kan säga om den saken.
LAKAN: surt sa räven från almedahls. från modern med den goda smaken.
FRISÖRSALONG: letar mig fram.
DAGSTIDNING: körde dubbelt tills helt nyligen. numera bara dn.
MAGASIN: lycka är att hitta ett glossigt magasin kvarglömt på pendeln! annars prenumererar jag på fronesis, samt läser "hemma i hsb" med stor förtjusning.

när man egentligen ska skriva annat

igår dracks det öl. såhär fint var det då:



det pratades en del också, och ur pratet föddes tankar. idag ska jag försöka skriva ner dem. i den form som kallas "artikel". synd bara att tankarna är mycket bättre när de 1) kombineras med öl och 2) inte sätts på pränt. i alla fall ur artikelskrivarsynpunkt. då är det himla synd.

var kvällen slutade

i sängen kl. tio. sovande. var det inte det jag sa?