fast egentligen skulle inlägget handla om något helt annat. om glädje som förbyts i sorg. om en lång kamp som äntligen leder till det efterlängtade. ett plus på en sticka, ett embryo som börjar utvecklas, blir till en bebis. och hur det sedan rycks ifrån en. barnet. lyckan. allt.
det var vad jag egentligen skulle skriva om. men jag orkar inte tänka på't. orkar inte formulera't.
och om jag inte orkar - hur orkar då den som tvingas gå igenom detta ofattbara? som är den som faktiskt utsätts för all denna jävlighet? jag fattar inte.
mina tankar idag går till alla som kämpar, alla som drabbats, alla som orkar. trots att det inte finns nån ände på all orättvisa en människa kan utsättas för.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera