barn till varje pris?

i likhet med så många andra (ofrivilligt barnlösa tänkte jag skriva, men jag hoppas ju att många många andra, frivilligt och ofrivilligt, barnlösa och icke-barnlösa, också ser programmet) har mannen & jag tillbringat måndagkvällen i soffan med svt och barn till varje pris? och även om det stundom var jobbigt, och även om det trillade ett par tårar (fast det KAN ha varit mascara som hamnade i ögat, har himla problem med det där) så var det nog som produktion betraktat... tja, ganska hafsigt. då tänker jag främst på "expertpanelen" i pias kök, men också den takt i vilken de avverkade minst sagt kontroversiella och existensiella frågor. köksscenerna gjorde mig irriterad på allvar, insåg att min sympati låg hos lena andersson fast det troligen är henne jag sympatiserar med minst i de här frågorna. för det jag verkligen håller med henne om är att vi måste komma ifrån modersmyten och föreställningen att barn är det enda rätta livsvalet. sen tror jag att man är helt fel ute när man försöker pracka på de idéerna på dem/oss som kämpar med sin/vår ofrivilliga barnlöshet, som om vi ska vara den politiska moralens (eller vad man nu ska kalla't) sista utpost. med risk för att låta äckligt självgod men är det någon som hunnit/tvingas reflektera över det ofta oreflekterade livsval som barn nog tyvärr ofta innebär så är det väl ändå vi som kämpar med just de här problemen?

annars tycker jag att det var en bra blandning av par, och himla bra att männen fick en så framträdande roll (det är kanske jag som är fördomsfull men jag hade fruktat ett program där ev. snubbar mest skulle sitta tysta och nicka). sedan tycker jag som sagt att surrogatmödraskap är en lite för kontroversiell fråga för att hanteras i sådant tempo. nu menar jag inte att dessa två män (som för all del verkade sympatiska och harmoniska och ansvarstagande och bra på alla sätt) ska göras ansvariga för vad som är en superproblematisk fråga (med tillhörande miljardindustri) men det blev så tydligt hur fokuset var vinklat till den barnlängtande (västerlänningens) fördel. vilket så klart är förståeligt och normalt i ett program om barnlöshet men det finns en global/politisk dimension som klarades av väl lättvindigt.

så betyget blir väl ett "nja", jag är inte särskilt imponerad. största behållningen var flugor om breakdance efteråt. det är inte ofta jag och mannen ligger och gapskrattar i soffan. när jag tänker på't skrattar jag nog fortfarande.