om psykologbesöket idag finns väl inte så mycket att säga. vi pratade jobb eftersom det är jobbet vi främst förväntas fokusera på. och om jobbet finns det inte heller så mycket att säga. förutom den sedvanliga frustrationen och ångesten är det väl på det hela taget stabilt.
fast när vi bokade in återbesök om cirka två månader meddelade jag glatt att det eventuellt är dags för en ny behandling snart. "då kommer vi ha jättemycket att prata om!"
"ja" svarade hon. "heheheh."
i efterhand insåg jag att terapirummet kanske inte är ett passande sammanhang för tveksamma skämt om det mentala tillståndet. i alla fall inte när det ligger en rejäl smulhög allvar i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar