gårkvällen. mannen kommer hem sent, jag ligger redan och sover den sjukes feberdvala. orkar inte riktigt byta några ord, bara följande hastiga konversation.
jag (matt, ynklig): jag mår verkligen jättejätteilla, kan du hämta hinken, bara utifall att?
han (med en ömhet i rösten jag inte hört på länge): vad fint att vi ska ha barn, det kommer att lyckas den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar