det är lite motigt att börja blogga igen. lite för att jag inte vet vad jag egentligen ska skriva om. tidigare fanns ju det där med barn, barnlöshet och behandlingar som ett naturligt återkommande tema. sen kom separationen, även om behovet av att skriva då delvis försvann.
och nu finns något nytt. eller embryot till något nytt. "embryo" förresten, märkligt ord att använda i detta sammanhang. det har ju tidigare haft en väldigt specifikt genetisk/biologisk betydelse. men med embryo menar jag nu något trevande, bubblande, ovisst. det kan bli något, det kan inte bli något, men det är inte förknippat med uppslitande oro eller existensiell sorg. inte ännu i alla fall.
men hur som helst. idag firar vi en månad. vi pratade om det häromdagen. sedan natten den 13e oktober har det liksom varit självklart. det var då vi sågs på vår första dejt, som egentligen inte var någon dejt, som slutade med att vi gick hem tillsammans. och sedan dess har vi fortsatt att ses, höras dagligen, träffas så fort tillfälle ges. häromdagen nämnde jag att jag aldrig tidigare har varit i en relation där man haft sin speciella dag. jag och mannen hade inget datum eftersom det är lite oklart när vi egentligen blev ihop, och eftersom förhållandet till och från var ganska turbulent. och jag nämnde i förbifarten att man kanske inte behöver sånt som speciella datum och jubileum. han höll inte med. eller, han tyckte att det är klart att man ska ha ett datum. så nu har vi ett. trettonde oktober.
jag vet inte förresten hur jag ska benämna honom, ja alltså, han den nye. "mannen" är fortfarande reserverat för mannen som inte längre är min. "den nye mannen"? nä det låter hemskt, opersonligt och utbytbart. jag får fundera lite. återkommer om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar