året som var 2: ljusare tider

men våren kom, och det det blev varmare, och ljusare. födelsedagen, som jag hade haft skyhög ångest inför, firades utomlands med mannen och när det symboliska datumet väl var förbi kändes det rätt schysst att träda in i åldern "30 something". cellförändringarna återgick till det normala och jag ventilerade jobb- och barnlöshetsångest med en psykolog. successivt gick jag tillbaka i arbete och successivt började jag och mannen närma oss varandra igen.