vi är hos svärpäronen och igår var även mannens bror med familj med. med lilla sonen, som kom precis samtidigt som vi skulle haft barn, om vårt första ivf-försök lyckats alltså. i vanliga fall är det rätt jobbigt, särskilt som jag stör mig rejält på svägerskan, men igår gick det bra.
fast det är klart att det sticker i hjärtat när de i förbifarten nämner syskon som vore det det självklaraste i världen. jag är inte missunnsam. jag önskar bara att den självklarheten - eller att få ett barn över huvud taget - kunde gälla även oss.
Min kompis som fick sitt andra barn i somras pratar också om syskon trots att hon fick vänta in sin man i flera år och fick ett par missfall innan första barnet. Samma med en annan kompis som lyckades på sin andra IVF. Så fort ettan kommer så tycks alla svårigheter vara som bortblåsta, trots att de båda är ungefär i min (höga) ålder. Konstigt det där, särskilt konstigt att de dryftar syskonfrågan med just mig...
SvaraRaderaJag är inte heller missunnsam. Men varje gång jag hör om andra som får barn (ofta treor) så förundras jag över att det faktiskt kan vara så lätt. Det måste vara en fantastisk känsla att kunna få inte bara ett utan två och tre barn...
hmm, ja, onekligen jättekonstigt - man undrar hur de tänker, eller om de tänker alls? det här paret (alltså mannens brorsa med fru) tillhör de lyckliga som nog aldrig behöver reflektera ett ögonblick över det där med självklarheten/icke-självklarheten med barn - misstänker att de lyckades på "första försöket" (på naturlig väg alltså). just den här kommentaren gjorde mig inte särskilt mycket, men jag är onekligen rätt avundsjuk på dem som kan planera för långresa som "sista egotripp" innan det blir dags för syskon. jahaja liksom. kul för er.
SvaraRaderamen å andra sidan - en av mina mest förstående och inkännande vänner är trebarnsmor (som verkar bli gravid bara genom att se på sin man). så det är väl en fråga om empati och lyhördhet (och kanske lite om tajming och att hålla tungan rätt i mun!).