åtgärdspaket

formellt ruvar jag fortfarande, men i realiteten har jag givit upp. gravvetestet nästa vecka är inget annat än just en formalitet. men istället för att sörja nuet klamrar jag mig fast vid framtiden. försöker planera, försöker skapa en strimma av hopp.

när jag ringer kliniken nästa måndag ska jag alltså meddela att vi vill köra igen på en gång. troligen blir det korta metoden. så då kanske vi får börja i vaddå, november, december? oavsett, detta är de åtgärder jag tänker mig fram till dess:

* rökningen. även om den inte varit särskilt omfattande är det likväl en korkad vana. och eftersom jag upphört helt de(n) senaste månade(r)n(a) kan jag lika gärna fortsätta att upphöra med det.

* alkoholen. också den i ytterst måttliga mängder. dansa på borden kan jag göra när mannen är hemma och byter blöjor, eller kanske ännu hellre när ungen flyttat hemifrån.

(behöver jag ens nämna att ovanstående punkter gör att jag känner mig som en kedjerökande alkoholist? vilket är rätt många mil från sanningen men oavsett ser det onekligen rätt illa ut i skrift)

* koffeinet. eftersom kaffet på jobbet mest smakar som ett straff är det ingen större uppoffring att vara måttfull även där. dessutom har jag ju fått smak för rooibos, och  kan varva med vanligt svart té. men på den här punkten tänker jag inte vara övernitisk, det är mest slentriankaffedrickandet jag ska ta det varligt med (man vill ju inte framstå som en puritan).

* träningen. ska inte känna skuld för att jag inte hinner eller orkar eller känner för att träna. ska fortsätta promenera jobbet t.o.r. dagligen och låta all annan motion vara ett plus (men ska ändå göra ett försök att återuppliva min relation med crosstrainern nångång i nästa vecka).

* akupunktur. jag gick hos en akupunktör förra hösten, inför det som vi då trodde skulle bli FET nr. 3. nu blev det av flera skäl aldrig av den gången, men han fick ju bukt med min överansträngda värkande arm så varför skulle han inte kunna få bukt med min (hittills, som det verkar, ointagliga) livmoder också? (420 pix för en timmes nåltortyr känns ju verkligen som hittat).

* allmänna välbefinnandet. inte stressa upp mig och inte ha ångest, varken över jobbet eller ivf:erna eller framtiden eller nånting. inser att detta kommer att vara den absolut svåraste punkten att följa.