oväntad händelseutveckling

så vaknade man till dagen som man inte hade någon som helst lust att vakna till. ingen som helst lust att ta itu med formaliteten som ändå måste göras. i nån form av halvdvala låg jag och visualiserade att testet visst skulle visa positivt. i halvdvalan lyckades jag nästan övertyga mig själv om att det skulle bli så också. mannen vaknade, lätt bakis. han ville inte heller vakna, han ville inte heller vara med. vi låg där och bara låg, oföretagsamma. testa nu, testa senare? äta frukost först, dra ut på't några timmar innan beskedet var ett faktum?

"vi gör det nu så har vi det gjort" sa mannen. sagt och gjort.

in i badrummet, kissa i muggen. ner med stickan. räkna, vänta. vänta att den besvikelse vi redan konstaterat skulle infrias.

så hände något konstigt. stickan såg ut så här:

och jag ba' "???!!!"

och mannen ba' "???!!!"

och sen visste vi inte vad vi skulle göra. vi var båda så inställda på motsatsen att det inte gick att ta in. i den mån jag föreställt mig den här stunden hade jag föreställt mig den på annat sätt. med lyckotjut, lyckotårar. definitivt inte som ett ???!!!. genast enades vi om att vi måste köpa ett nytt test. ett såntdär digitalt, som visar mer eller mindre säkert. där det står med ord om man är på smällen eller ej.

sedan åt jag frukost, läste tidningen, och tänkte inte så mycket på saken. jo jag googlade lite på testsäkerheten. fick veta att falska positiva besked är väldigt ovanligt.

fast tro på't vågade jag ändå inte riktigt. och ta in det kunde jag definitivt inte göra.

så gick vi ner på stan. lördagsritualen med caféhäng och korsord, precis som vanligt. shoppade lite onödigheter, blommor, kläder. samt ännu ett gravvetest.

så kom vi hem. kissa i muggen, ner med stickan. räkna, vänta. och efter en oändligt lång väntan kom resultatet.

...

jag är gravid. jag är gravid. jag är gravid. jag är gravid.

jag fattar't inte.

jag är gravid.