ja asså, alla förhoppningar om att jag skulle vara på smällen har jag ju slagit bort. snarare än att tänka "symptom!" ser jag därför detta som kuriositeter:
1) metallsmak i munnen, lite syrligt sådär. inte äckligt, men väldigt, väldigt påtagligt.
2) överkänslighet mot salt. i tisdags lät jag bli att salta middagen, vilket i princip aldrig händer. igår rynkade jag näsan och klagade över salthalten, varpå mannen konstaterade att det måste vara något fel på mina smaklökar. det tycker han i och för sig i vanliga fall också, men nu var det alltså av omvända skäl.
men som sagt, jag ser det som kuriositeter. på så vis är jag glad att blödningen kom så tidigt, så jag slipper den utdragna pinan i att tolka och hoppas. i övrigt är jag på rätt bra humör idag, trots två gravvemagar vid morgonmötet. för stunden ingen ledsnad alls i kroppen. hoppas få rida på den vågen hela resten av dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar