mirakel

jo de sker ju. har läst om andra som mot alla odds, mot all förmodan, ändå lyckas. vet att det hänt åtminstone en i min egen bekantskapskrets. så plötsligt tänds en liten förhoppning. ett litet spirande "tänk om". tänk om mirakel händer även oss? inte för att jag tror det. inte på riktigt i alla fall. så jag skriver om det för att ta ner mig själv på jorden. inte låta förhoppningarna skena iväg med mig nu. samtidigt som jag i tanken gång på gång skriver det jublande inlägget om det oväntade andra strecket som helt plötsligt trädde fram.

men. helt rationellt. det är helt osannolikt. jag är bara några dagar sen. det är ovanligt, men det händer. det är en mer rimlig förklaring en den enprocentschans som läkarna gav oss att lyckas på "naturlig" väg (som i och för sig på inga vis är säkerställd, läkaren höftade nog bara till med en siffra för att säga att chansen är så minimal att den förvisso inte är helt utesluten men ändå i princip är noll). frånsett det procentuella, sannolikheten och så vidare. också symboliskt vore det bara för bra för att vara sant. för hur stor är sannolikheten att vi skulle lyckas naturligt på ägglossningen som följde direkt på en misslyckad behandling (ponerat att jag hade någon ägglossning alltså)? som därtill skulle vara den ägglossning som skedde typ på min födelsedag?

det vore för symboliskt. och det finns nog gränser för hur symboliska även mirakel kan vara.

om inget händer under dagen ser jag mig i alla fall tvungen att köpa ett test. ett digitalt som talar klarspråk. så jag inte behöver fundera mer.