inte nog med att jag fått knapra knäckebröd och smula ner hela soffan utan att nån klagar; jag har dessutom fått göra't med det ofta rätt motsträviga djuret hopkurad som en kurrande hårboll i knät. nu har hon legat där i en dryg timme - närmar sig rekord för lilla fröken bråkstake - och gör fortfarande inga ansatser till att vilja gå (däremot är det ett himla bökande när en softarställning ska bytas mot en annan, ett ben ska sträckas, en tass ska slickas, det ska gäspas eller klias eller nysas, etc.). dessutom pratar hon med mig, ett knäppande, kurrande som jag inte hört ofta förut.
vi har det bra nu. nu, ikväll, har vi det faktiskt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar