att läsa bakåt i bloggen under den ångestladdade vargtimmen var nog ingen bra ide. nu undrar jag på fullaste allvar om jag håller på att bli galen. att konfronteras med det senaste halvårets intensiva känslor, med nedgrottandet i all ledsnad och ilska och ångest - intrycket blir massivt och jag undrar om det hela - känslorna, analyserandet - har gått över styr. jag har hela tiden trott att jag, i denna extrema situation, reagerar förhållandevis normalt. men kanske är jag besatt på gränsen till sjukligt?
Det har i urminnes tider sagts att det är hälsosamt att "skriva av sig" när man går igenom jobbiga saker. Både för att få ur sig allt, sätta print på vad man känner o få perspektiv. Numera är enda skillnaden att vi gör det i blogg.
SvaraRaderaAtt sätts locket på och hålla inne dessa tankar enbart i hjärtan o hjärnan är nog värre. Då tror jag att jag själv hade blivit galen!
Jag tycker dina tankar ät fullt normala och absolut inget sjukligt med dem!
Kram
Jag håller med, du verkar ha helt normala tankar och känslor. Ibland måste vi nog komma ihåg att det som behöver bearbetas är en del av livet, inte hela.
SvaraRaderatack tjejer för att ni är min reality check! bloggen handlar ju bara ("bara") om EN del av livet (även om just den delen f.n. upptar en stor del av mina tankar); däremot är den ju inte nån 1:1-avspegling av hela mitt liv. måste bara komma ihåg att påminna mig själv om det ibland, särskilt när mörkertankarna blir lite väl påträngande... kram på er!
SvaraRaderaom du är tokig så kan de förmodligen lägga in mig på samma avdelning. Tycker nog mer att när man läser tillbaka i bloggen att det är ett under att vi inte blir tokiga på riktigt. All denna sorg och förtvivlan... tycker det är konstigt att vi är så pass "normala" (som jag hatar det ordet!) som vi är.
SvaraRaderakramar