om en liten stund ska jag under stånk och stön släpa mig iväg till gymmet. sen ska jag ägna en timme åt att begrunda den löpbandsrelaterade meningslösheten och sen ska jag gå hem och gnälla för att jag inte vill ha potatisbullar till middag. blä för mat som bara är snabbfixad bukfylla. färdiglagade vårrullar hör också till den kategorin.
det låter som en jäkligt sugig onsdagkväll. om man emellertid vänder på perspektivet, och betänker att allt det ovanstående innebär en liten återgång till nån form av normalitet, känns det som om också sugigheten har ett värde, på något märkligt inverterat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar