Nu har jag grinat inför ena chefen och gråten hade viss terapeutisk effekt. Även om jag är nervös inför morgondagen sitter oron inte längre som en bisvärm i kroppen. Kanske har jag resignerat, jag vet inte. Men på något sätt känns situationen ändå, åtminstone för stunden, okej. Okej som i hanterbar alltså. Och det är alltid nåt.
Oavsett vad som händer är en sak positiv: det funkade. Även om morgondagens prov visar att det sket sig så har jag bevisligen varit gravid. Embryot fäste och började utvecklas. Det ger hopp inför framtiden, för eventuella nya försök. Även om jag så klart hoppas att framtiden fortfarande gror därinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar