när man inte kan sova

sova. de senaste åren har det seglat upp som en av mina absoluta favoritsysselsättningar. från att ha levt i en ständig halvvakenhet lärde jag mig plötsligt att både somna och sova som en stock. hela natten, komplett tung sömn. fatta befrielsen! ett tag var jag nästan orolig för att jag sov för mycket. om sömnlöshet är ett tecken på depression är visst överdriven sömn ett annat. ett tag sov jag för att jag inte ville vara vaken. så inte längre. nu sover jag för att jag gillar att sova.

så fatta hur ovant det känns när sömnen inte vill infinna sig. jag som vanligen snarkar efter tio minuter max. vrida sig, vända sig, stånka och stöna. hålla mannen vaken, som straff för att man inte får läsa i sängen. försöka slå bort tankarna, eller åtminstone inte tänka behandling. fundera över annat, nästa blogginlägg till exempel. som alltså måste handla om nåt helt annat. en rapport från garberoben kanske. grunnar på temat märkeshysteri och shoppningterapi.

julklappspaddan i knät, mitt sällskap i sömnlösheten. efter inte ens två månader börjar jag se de negativa aspekterna. boken som skulle vara mitt sällskap ligger hopslagen i soffan. istället nätets outsinliga stimulans. eller outsinlig och outsinlig. ärligt talat är det mesta därute rätt meningslöst.

det jag läser ska läsa är i alla fall the immortal life of henrietta lacks av rebecca skloot. jag gav precis upp om knausgård. hans kamp intresserar mig inte. jag tänker att kejsaren är naken men att nakenheten är rätt ointressant.