imorse vaknade jag med mensvärk. en rejäl, aggressiv mensvärk. jag har haft mer eller mindre konstant molvärk den senaste veckan, i nederdelen av magen med dragningar bak i ryggen. den har varit dov, men hoppfull. morgonens värk var något helt annat. inte hoppfull, bara hotfull. jag gick upp, gick på toaletten, satte i progesteronet, gick tillbaka till sängen. låg och bara låg i två timmar till. den aggressiva värken har avtagit något. hittills inget blod, bara progesteronkladd. men jag är livrädd inför vad som kan komma. det känns som idag är ödesdagen. dagen det avgörs. och om jag bara klarar mig förbi den, blodfri - ja då är vi i hamn. så är det naturligtvis inte heller, det vet jag. men tanken är det där berömda halmstrået som jag för närvarande klamrar mig fast vid för allt jag har.
och för andra är det en vanlig tisdag. tänk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar