2012

det slår mig som en insikt, lite då och då. 2012. det är ju det året vi ska få vår bebis, eller åtminstone äntligen bli gravida.

hjärtat hoppar till. ett litet lyckosurr i magen.

och sedan, lika snabbt. inte hoppas. inte tro. inte längta eftersom det finns en stor risk att allting slutar i besvikelse.

lyckosurret upphör, ersätts av ett sugande hål.

att varje dag leva på ett hopp som jag samtidigt, av ren självbevarelsedrift, måste påminna mig eventuellt inte finns. att alla förhoppningar, alla drömmar och all längtan ständigt omges av reservationer.

det tär.