dull, duller, dullest

jag satt häromdagen och försökte formulera ett inlägg och då slog det mig plötsligt vad som är felet med mitt alter ego. hon/jag är inte rolig. nu är det i och för sig kanske mycket begärt. syftet med bloggen är ju ändå att skriva av mig om barnlösheten, och barnlöshet är inte det roligaste eller mest spirituella temat direkt.

ändå var insikten besvärande. för även om det är skönt att ha ett forum där jag hämningslöst kan gräva ner mig i all dystra, trista tankar, där jag inte behöver hålla skenet uppe utan kan vara någon annan än den jag är i riktiga livet, så är det vissa egenskaper hos mitt riktiga jag som jag verkligen gillar. däribland att hon/jag är jäkligt rolig. asså på riktigt. jag vet att det låter självgott men jag vet också att det är sant. jag är kul, jag får på daglig basis folk att skratta. mycket. jag är bra på formuleringar, på kvicka och dräpande inlägg, på tajming och att vid väl (eller mindre väl) valda tillfällen säga det passande eller det fullständigt opassande. inlevelse och passion kombineras med aningslöshet och cynisk distans. jag lovar, det är en kombo med slående komiska effekter.

behöver jag vara rolig i bloggen? jag vet inte. jag vet bara att det känns trögt att skriva och tror det är för att jag är uttråkad. uttråkad av mig själv, på mig själv. ännu mer besvärande är att det finns få saker som provocerar mig så mycket som trista människor. jag vill inte vara en sån. inte ens i en blogg på det nedstående temat barnlöshet.

vad jag ska göra med dessa insikter vet jag inte riktigt. men tills vidare, och bara så att vi är överens, följande saker är inte roliga:

solsidan, mia skäringer och barn som gör tokroliggulliga saker.

det var det. nu ska jag snart göra helg.