t2012cc, v. 3 feat. den rationella konsumenten

jorå. också denna vecka lyckades jag inte bara uppnå utan därtill överträffa veckans kvot, med blåsvartmönstrad tantkjol, lila kängor och randiga over knees inhandlade under min "jag är punkare, typ"-period för en sju, åtta år sedan (ev. inte så punk att shoppa strumpor på lindex, däremot desto miljövänligare att behålla dem så länge). vill betona att jag bar dessa kreationer vid olika tillfällen, dock. kjolen köpte jag för tio spänn på loppis av en gubbe som höll på att sälja ut sin f.d. sambos garderob (blev aldrig helt klar över om det var med eller utan hennes vetskap), kängorna var på rea för ett par år sedan och av någon anledning kunde jag inte motstå. mina stilmässiga vägar är ibland outgrundliga. om man säger så.

eftersom jag denna vecka har fallit till föga till shoppingdemonen och inhandlat både kofta och klänning så betyder det att jag måste plussa på två till kvoten. men haha, tar man förra veckan i beaktning betyder det fortfarande att jag leder tävlingen! och till mitt försvar: jag försöker ju undvika okynnesshopping men när man hittar en typ oanvänd kofta för 30 spänn på kupan (svart från zara, ett sånt där basplagg man inte kan få för många av) och en typ oanvänd klänning från jumperfabriken för 60 spänn på myrorna, ja då verkar det ju rent utsagt KORKAT att inte slå till. och korkad vill man ju inte vara. alltså...

jag orkade bara fota kängorna så sorry fashionistas, that's all you get.

---

och apropos stil, mode, och sånt man slänger på sig. jag har ett par hemmabyxor som mannen hatar. de är svåra att visualisera men tänk er 80-tal, hög, pösig midja och avsmalnande ben på ett vitt halvflimsigt tyg mönstrat med svarta streck (bokstäver?) och röda blommor. mannen kallar dem clownbyxorna, inte helt utan skäl. och i eftermiddags när vi sorterade tvätten bad mannen mig att sluta använda de här byxorna eftersom det (citat) gör honom alldeles avtänd bara att tänka på dem. ja, det är onekligen inte den söta lilla velourdress som cosmopolitan tyckte att man skulle svassa runt i hemmavid (i en artikel som nyligen upprörde stora delar av min fb-bekantskapskrets) och efter ovanstående beskrivning kanske han har era sympatier. vissa saker ska man helt enkelt inte ha på sig. någonsin.

men saken är att jag gillar mina clownbyxor. jag fattar ju att jag inte kan visa mig i dem offentligt men faktum är att jag tycker att de är rätt stylish, på det där antistylishsättet som jag uppskattar. plus att de är sköna. och har fickor. och liksom är så fel att de blir helt rätt.

så hur ska jag göra? sluta använda mina fulsnygga godingar (och därmed sluta göra min man helt avtänd) eller vara en stark, självständig kvinna och klä mig utan tanke på att behaga nån man? respektera eller trotsa hans vilja liksom? jag vet ju vad jag brukar välja där.

dessutom. de gör honom inte avtänd. tro om jag skrattade när jag fick påpeka att han har motbevisat sig själv två gånger idag.