olusten

idag. är en sån dag när jag inte har lust med nåt. är inte nere, lessen eller så. bara less. inte orkeslös, bara ovillig att ta tag i dagen.

jag misstänker att det är väntan som spökar. det drar ihop sig, och "före" är ofta den fas då jag är mest nervös. lugnet före stormen. inget att göra, bara vänta. vänta vänta. allt är normalt men ändå... ändå inte.

vi satt med kalendarna igår, planerade, kalkylerade. sist gick det tio dagar mellan första sprutan och äggplock. lustigt, jag minns det som mycket längre. och om allt fungerar som sist... då blir det plock i vecka sju. inte åtta, som jag av nån anledning hade räknat med. då börjar vi spruta nästa vecka. nästa vecka... det är - nästa vecka.

men så vet jag ju att man inte ska räkna med något. är rädd att planera för tänk om jag jinxar? att behandlingarna har gått bra tidigare, ja bortsett från utebliven graviditet då, är ju ingen garanti. det kanske inte finns några ägg? det kanske inte blir någon befruktning? de här tankarna fanns inte hos mig för två år sedan när vi gjorde vår första behandling. så klart, för då visste jag inte. då trodde jag att ivf var en garanti. kanske inte omedelbart, kanske inte på första försöket, men så småningom.

kanske beror nervositeten på att vi inte har någon livlina. det finns i nuläget inga alternativ. om det här försöket misslyckas, ja då kör vi förmodligen igen. privat. men utöver det finns inget att göra. vi är inte på samma linje angående adoption. ägg- eller spermiedonation är inte heller aktuellt. jag vet att sånt kan förändras, att alternativ kan uppstå efter hand. men det är ingenting som jag i nuläget kan ha förtröstan i.