säger ogenomtänktheter alltså, relaterade till det här med reproduktionen. som igår, när vi pratade om kollegans stundande flytt, och han skämtsamt sa nåt om möjligheterna att hissa ner sitt eventuella framtida barn till dagis i en hink (det finns tydligen en förskola i huset). varpå jag vände mig mot honom med den där skämtsamma gravallvarrösten: "jag hoppas ni aldrig får barn".
ja alltså han förstod ju att jag skämtade. eller? och även om han fattade att jag skämtade, var det kanske ett skämt som sved? jag kan ju knappast knacka på hos honom idag och säga "du, förresten, jag hoppas visst att ni får barn". det verkar lite... omotiverat, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar