igår fick jag veta saker som var nya för mig. när mannen var liten (=i skolåldern, oklart om vi snackar lågstadiet eller gymnasiet) så var "provrörsbarn" ett okvädingsord likande "cp" eller "bög". jag blev alldeles förvånad och kunde inte minnas att vi nånsin sa så på min skola (de två senare måste jag dessvärre erkänna mig bekant med). "provrörsbarn", förklarade mannen, var i alla fall djupt nedsättande, de odlades i glasburkar och det var därför de inte hade nån navel.
det är också därför mannen inte säger "provrörsbefruktning" när han berättar för någon om våra behandlingar. han säger "ivf".
(det gör i och för sig jag också. men då har jag märkt att många inte vet vad jag pratar om).
som sagt, för mig kändes detta helt obekant, och på samma gång djupt fascinerande. och plötsligt fick jag lite av en aha-upplevelse. är det denna typ av associationer folk gör när de tänker på ivf:er? inte embryon, utan barn, som odlas och flyter runt i glasrör? jag slog bort det som en omöjlighet men mannen var inte lika säker. och om det är denna typ av associationer som folk gör så blir plötsligt konstiga och undvikande beteenden lite mer förklarliga. häromdagen var det faktiskt en kollega som sa "jag är provrörsbarn, hahaha". jag brydde mig inte så mycket, tyckte mest det var ett konstigt skämt (centralt i uttalandet var det faktum att han INTE var nåt "provrörsbarn", han är född innan den möjligheten fanns). kanske han också associerade till sånt som sagts på skolgården, och antydde att han inte hade någon navel?
(mannen har f.ö. inte heller någon navel. eller, han har en, men den är väldigt grund).
och jag tänkte vidare. vilka begrepp hade jag om provrörsbefruktningar innan vi började? inga alls, som jag minns. men jag tänkte definitivt inte på barn i glasrör. eller? kanske mitt minne spelar mig ett spratt?
anledningen till att mannen och jag ens kom in på detta ämne är ett dråpligt samtal som utspelade sig på jobbet (som kollegans skämt ingick i). hysteriskt roligt (frånsett skämtet), men det får vi ta någon annan gång.
Hej
SvaraRaderaTestar mig på en kommentar nu när jag får. Har läst ett tag med stor igenkänning. Ibland känns det som om du kunde vara jag. Märkligt.
Jag kan inte komma ihåg att vi någonsin använde provrörsbarn som skällsord, däremot känner jag igen att inte kunna använda ivf i mina samtal. Det resulterar bara i att folk ser ut som frågetecken och det är kanske förståeligt. Om jag inte varit i svängen och varit naturvetare/forskare skulle jag nog också varit ett frågetecken.
M
hej! kul med igenkänningen, eller, egentligen är det väl att beklaga... för egen del handlade aha-upplevelsen till viss del om sånt som jag kanske borde ha berättat för mina föräldrar - hur behandlingen egentligen går till etc. jag har varit rätt utestängande (bl.a. aldrig berättat om behandlingarna under det att vi genomgår dem) och det kanske har väckt en jätteosäkerhet hos dem att inte veta vad det egentligen, rent praktiskt, är som görs. nu känns det dessvärre som om det är för sent, eller i alla fall kan jag inte säga nåt förrän vi har bestämt om fler försök blir aktuella.
SvaraRaderadet är också skrämmande hur snabbt en så pass avancerad medicinsk procedur görs till den verklighet som man med all självklarhet lever i. man vill ju inte vara ivf-bruden och ändå är det precis vad man är...
kul att du läser och gav dig till känna! jag fortsätter väl att varva coolhet, svartsynthet och neuroser och hoppas att det även framöver ska vara läsvärt... ;)