en stor skräck ligger även i självtvivlet:
tänk om det finns ett skäl till att vi ständigt misslyckas? tänk om mitt undermedvetna strävar åt ett annat håll? tänk om mina negativa tankar bär på ett korn av sanning?
tänk om det är så att jag i själva verket inte vill det här?
Känner igen dina tankar...har själv haft dom. Men tror inte de är sanna alls! Det är en slags tröst i allt elände på något konstigt vis. Det hade ju varit lättare om man kände så och därför kommer de tankarna tror jag.
SvaraRaderaKram
Dessvärre så kan man nog inte skylla på det hur gärna man än vill. Om man med tankens kraft kunde vända denna situation så vore vi inte här. Men jag känner igen vartenda ord för hur många gånger har man inte tänkt som du?
SvaraRaderamen åh, fatta lättnaden att ni tänker/tänkt liknande! jag antar att det är ett försök att neutralisera sorgen, göra'n mer hanterbar. eller den existentiella versionen av "surt sa räven" (där man går så långt som till att försöka lura även sig själv).
SvaraRadera