världens längsta och världens kortaste vecka

jag förstår inte. hur kan så mycket hända under så kort tid? jag har varit i sociala sammanhang, skrattat, pratat, varit ungefär lika utåt och intensiv som jag brukar (ibland kanske till och med mer). jag har umgåtts med vänner, brutit upp med vänner, ventilerat uppbrottet (och annan ångest) med andra vänner. har grinat på jobbet, pratat av mig med chefer och kollegor. har bråkat med mannen, försonats med mannen. samtidigt som jag själv tycker att jag mest har suttit på jobbet och stirrat håglöst på skärmen.

jag tror att känslolägena börjar bli mer kalibrerade. eller, känslorna pendlar fortfarande rejält men jag börjar vänja mig vid pendelrörelsen. så själva känslorna mattas liksom av, eller upplevelserna av dem i alla fall. just nu känner jag mig rätt lugn utan att för den sakens skull känna mig avtrubbad. det är en märklig känsla. kanske tog den sig fysiska uttryck igår när jag upplevde att jag domnade av i händerna. fast massören säger att mina domningstendenser är den gamla överansträngningen som dyker upp på nya håll.

märkligt nog känner jag att jag är i ett läge där jag (eventuellt) kan börja ta kontakt med folk igen. vänner och bekanta som varit utanför processen, som jag inte orkat träffa när allt har kretsat kring behandlingarna. kanske gårdagens uppbrott gav en insikt. jag måste stabilisera mina vänskapsrelationer igen, inrätta dem efter det tillstånd som ändå är nu. och nu:et är: utanför behandlingarna. på något sätt känner jag mig stark. fast jag vet att det är bräckligt. jag orkar inte bryta ihop över mer, jag orkar inte investera så mycket känslor längre. folk omkring mig har länge sagt att jag är alltför känslig. de har säkert rätt. och trots att det är ett personlighetsdrag: nu orkar jag inte med den känsligheten längre.

vad jag ser fram emot ikväll är en ensam afton med tv:n och djuren. bara jag och lugnet. jag har inte förlikat mig med situationen som helhet men jag kan förlika mig med situationen för stunden. en nog så viktig del för att göra helheten hanterlig igen.